T-J-A !

Min mer eller mindre ständiga följeslagare sa idag upp sig för evigt, vi har tidigare haft en del pauser men har lyckats reda ut detta, men igårkväll tog det slut. Det är över. Jag har hittills tacklat det hela ganska bra. Min far däremot tar det hårdare, han vill hitta en rebound direkt. Mor är helt och hållet på hans sida, jag tycker vi kan lugna oss. Ganska så skönt med ett break, men tydligen inte. Vi får se hur det blir.