I mitt tycke är det en eloge av sällan skådat slag att årets bjärelagare la sin röst på mig som årets bjärelagare. Sällan blivit gladare. Nu återstår det bara att säga:
MOT OÄNDLIGHETEN OCH VIDARE!!

Det pussas inte på grodor här inte, här doseras det halstabletter och klättras in genom källarfönster.

Tibet, ska bli mitt hemland.

Mummsfilibabba

Min mage suktar efter föda. Korv hade varit gott, synd att jag inte äter korv.

Ifall att ni mig inte ser på en sisådära 20tal år, så är det för att jag avsitter mitt straff efter massmord.

Eremit, det ska jag bli.

Jag har lite beslutsångest över vad jag ska ha på mig på Nobelmiddagen.

Låt oss fira

Dagen i ära har jag, mormor, farmor och på ett ungefär 26036 andra "kvinnor" (anledningen till "" är inte pga av mina misstankar till att det går runt massvis med transvestiter som använder sig av namnet, utan för att jag inte ser mig själv som en kvinna) med namnet Gunnel namnsdag. Grattis på oss! Man borde fira namnsdagar mera, jag ska införa det. Mina barns namnsdagar ska vara festligare än deras födelsedagar.

(vi firar med en helfestlig bild)

*dregel*

Även fast jag mycket starkt ogillar män i vita byxor så är även du på bilden längst upp välkommen att gästa mitt hem i afton. Nu ska jag sluta dregla och gå och förbättra min hygien.

Det spelas allt för dålig musik allt för högt i detta hus. Under gårdagen sa min platt(t)ång upp sig. Jag brydde mig inte så värst mycket och gick med lockigt hår, en person skrattade åt mig och en annan gick och införskaffade sig en ny åt mig, helt på eget bevåg. Jag tror inte detta ska tas likt komplimanger...

Inte Vivvan

Ingrediensen i mitt liv som för tillfället saknas, misstänker jag är en fransk bulldog. Jag ska när jag blir mogen nog att ta hand om en annan varelse införskaffa mig en och ge den namnet Ulf, alternativt Viveka. Viveka kan nog lätt bli "vivvan" det gillas inte. Den som lever får se vad som händer, även titeln på en av Gunnar Wiklunds hits.

Gunnar Wiklund – Den Som Lever Får Se Vad Som Händer

Bilden

får tala för själv.

Påsk

Den varelse som bestämt att man blir "för gammal" för gott godis och då istället ska få en massa mörk ÄCKLIG choklad, kan jag meddela att den bör gå med skottsäker väst på sig resten av livet.



Förra påsklovet hängde jag mest med JJ och resterande delar av det dåvarande svenska mästarna i ishockey. Detta påsklovet har jag mest hängt med Chandler och Phoebe, mina vänner. Jag har bytt kulör på mitt hår för att matcha påsken- kalas. Nu ska jag kika på mysteriet på Greveholm-kalas x2, det stämmer som Nationalteatern säger "livet är en fest".

Det jag nys förtärt vill inte stanna kvar, BRB.

Pumps

Min arm pryds av två stycken ur, dom går olika-förvirrande. Jag sover mest, om jag inte sover så planerar jag när jag nästa gång får tillfälle att sova. Jag har producerat en hemsida om sallad, men där texterna handlar om fullkornspizza. Jag åker bussen till dess slutstation fast jag ska hoppa av ett antal hållplatser innan dess. Om jag ens hoppar på bussen det vill säga, igår satt jag och väntade på bussen, bussen kom jag glömde dock att hoppa på den. Idag vaknade jag med benskydd på mig, jag hade somnat med träningskläder. Ville mest meddela att läget mitt är stabilt.(Klara är upphovsman till denna bild (är man upphovsman till en bild?))

Dammråttorna är de enda som besöker mitt rum, dom är mer än välkomna, dom gillar mitt rum, dom gillar det såpass mycket att dom rekommenderar det för sina dammråttevänner för det bara kommer fler och fler. Intet mig emot, jag tycker om besök.

hultsfred, som plåster på såren

Något mera plågsamt än högstadiekonserter får man leta efter i mitt tycke. Det är en pina för alla i lokalen. De som inte ens vill vara med på scenen för de är medvetna om att måttet inte håller, de som tror sig kunna, de som kan men som föregående kategori helt och hållet gör att deras talang kommer till orättvisa, föräldrar som är stolta, föräldrar som skäms sådana som jag, som inte vet var man ska ta vägen. Det var inte alltför längesedan jag själv stod på scenen och trodde jag upplevde mitt livs pinsammaste ögonblick, jag ville ingenting annat än sjunka genom scenen. Men idag undrar jag, om dagens upplevelse inte var värre, trots att jag enbart satt i publiken. VARFÖR man tvingar upp tjugotal talanglösa ungdomar som ska sjunga en radioplåga som varenda en som har en fungerande radioapparat kan utan och innan, så felen går inte direkt omärkta förbi det är ännu en sådan grej som är över mitt förstånd.

För att läka de sår denna upplevelse satt i mig bokade jag en biljett till Hultsfredsfestivalen, får hoppas på bättre utdelning där.

Några stycken norrmän, en studentkorridor och en gigantisk seriefigur är nyckelorden för en märklig lite läskig dröm jag hade.

*suck* återigen *suck*

Denna helg såg ut på avstånd till att bli den helg då jag skulle samla så mycket vuxenpoäng att jag nästan skulle kunna gå i pension direkt, det blev inte riktigt så. Istället gav jag bort min mobil för att vara snäll, lägger mig på stadens gata utan flit gör det dock igen med flit för det var ganska underhållande. På mig hade jag en kalashatt så jag är nog nöjd.


(detta är Klara T (hihihihi busig jag är) som tagit bilden, tog den gjorde hon då det firades min artonårsdag)

hrmm?

En dag köpte jag en svindyr glass som jag satt och slevade i mig för att hinna få den uppäten innan någon av mina familjemedlemmar kom hem, då hade jag varit tvungen att bjuda.

Då funderade jag lite över att om man skulle peta ut alla degklumpar ur glassen, låta dom tina och sedan lägga på en plåt och in i ugnen, hade detta resulterat i en kaka då? Någon sa till mig att det kunde jag inte få reda på om jag inte testade. Testas ska det, först ska jag bara spara min veckopeng så att jag har råd.

GAAAH

Kalas med kalashatt väntar. Inget kalas utan kras. Jag är mest rädd, nervös och svettig.

(från nyår det är inte jag som tagit bilden, vilket man kan lista ut eftersom jag är med på den >.< Det var synd, han fick jord på strumpan)

Lillebror

Gårdagen bjöd på festligheter. Reglerna var: om du har ett gult band är du myndig och får vistas i baren och förtära det som serveras där lagligt, rött band du är omyndig och gömmer den sprit du tagit från dina föräldrar i en buske utanför för att då och då kunna gå ut och fortsätta in i dimman. Detta koncept köpte jag och gick upp en trappa med mitt röda band ser glad och hälsar på personer man förr såg oftare. Mot mig kommer min på ett ungefär 2 år och 174 dagar yngre bror med ett leende större än hans fötter han säger ingenting han bara sträcker fram sin handled som pryds utav ETT GULT BAND! MIN LILLEBROR tas för att vara över 18 men jag som fyller den åldern om NIO dagar fick visa leg för att komma in på åldern 16. Jag är inte bitter, jag gläds åt hans vägnar. Dessutom kommer jag att kunna åka på barnbiljett mycket längre än honom så det är hans förlust!



(detta är min lillebror och jag, och ja jag skulle kunnat lägga ner en minut eller två på att klippa bort våran äldre brors kind men jag orkade inte det helt enkelt)

*suck*

Mitt namn är Josefin, om det undgått er (dig(ingen)). Jag, Josefin skulle bara vilja berätta en liten sak om mig själv, en sak som är lite av min specialitet: att skjuta fram saker och ting. Det är nog det jag är bäst på här i livet. Det behöver inte ens vara någonting tråkigt så som körkortsteori eller renässansenuppgifter utan även roliga saker så som kaninhoppning och virkning. En annan talang som jag bär på är konsten att glömma vart jag lägger mina saker, särskilt de saker som jag lägger på speciella platser för att verkligen komma ihåg var någonstans jag lagt dom med andra ord så är Josefin en synonym till katastrof.


(bilden visar dels hur jag känner mig just nu och även mig och min väninna till höger)