hultsfred, som plåster på såren

Något mera plågsamt än högstadiekonserter får man leta efter i mitt tycke. Det är en pina för alla i lokalen. De som inte ens vill vara med på scenen för de är medvetna om att måttet inte håller, de som tror sig kunna, de som kan men som föregående kategori helt och hållet gör att deras talang kommer till orättvisa, föräldrar som är stolta, föräldrar som skäms sådana som jag, som inte vet var man ska ta vägen. Det var inte alltför längesedan jag själv stod på scenen och trodde jag upplevde mitt livs pinsammaste ögonblick, jag ville ingenting annat än sjunka genom scenen. Men idag undrar jag, om dagens upplevelse inte var värre, trots att jag enbart satt i publiken. VARFÖR man tvingar upp tjugotal talanglösa ungdomar som ska sjunga en radioplåga som varenda en som har en fungerande radioapparat kan utan och innan, så felen går inte direkt omärkta förbi det är ännu en sådan grej som är över mitt förstånd.

För att läka de sår denna upplevelse satt i mig bokade jag en biljett till Hultsfredsfestivalen, får hoppas på bättre utdelning där.

Några stycken norrmän, en studentkorridor och en gigantisk seriefigur är nyckelorden för en märklig lite läskig dröm jag hade.