Bilden

får tala för själv.

Påsk

Den varelse som bestämt att man blir "för gammal" för gott godis och då istället ska få en massa mörk ÄCKLIG choklad, kan jag meddela att den bör gå med skottsäker väst på sig resten av livet.



Förra påsklovet hängde jag mest med JJ och resterande delar av det dåvarande svenska mästarna i ishockey. Detta påsklovet har jag mest hängt med Chandler och Phoebe, mina vänner. Jag har bytt kulör på mitt hår för att matcha påsken- kalas. Nu ska jag kika på mysteriet på Greveholm-kalas x2, det stämmer som Nationalteatern säger "livet är en fest".

Det jag nys förtärt vill inte stanna kvar, BRB.

Pumps

Min arm pryds av två stycken ur, dom går olika-förvirrande. Jag sover mest, om jag inte sover så planerar jag när jag nästa gång får tillfälle att sova. Jag har producerat en hemsida om sallad, men där texterna handlar om fullkornspizza. Jag åker bussen till dess slutstation fast jag ska hoppa av ett antal hållplatser innan dess. Om jag ens hoppar på bussen det vill säga, igår satt jag och väntade på bussen, bussen kom jag glömde dock att hoppa på den. Idag vaknade jag med benskydd på mig, jag hade somnat med träningskläder. Ville mest meddela att läget mitt är stabilt.(Klara är upphovsman till denna bild (är man upphovsman till en bild?))

Dammråttorna är de enda som besöker mitt rum, dom är mer än välkomna, dom gillar mitt rum, dom gillar det såpass mycket att dom rekommenderar det för sina dammråttevänner för det bara kommer fler och fler. Intet mig emot, jag tycker om besök.

hultsfred, som plåster på såren

Något mera plågsamt än högstadiekonserter får man leta efter i mitt tycke. Det är en pina för alla i lokalen. De som inte ens vill vara med på scenen för de är medvetna om att måttet inte håller, de som tror sig kunna, de som kan men som föregående kategori helt och hållet gör att deras talang kommer till orättvisa, föräldrar som är stolta, föräldrar som skäms sådana som jag, som inte vet var man ska ta vägen. Det var inte alltför längesedan jag själv stod på scenen och trodde jag upplevde mitt livs pinsammaste ögonblick, jag ville ingenting annat än sjunka genom scenen. Men idag undrar jag, om dagens upplevelse inte var värre, trots att jag enbart satt i publiken. VARFÖR man tvingar upp tjugotal talanglösa ungdomar som ska sjunga en radioplåga som varenda en som har en fungerande radioapparat kan utan och innan, så felen går inte direkt omärkta förbi det är ännu en sådan grej som är över mitt förstånd.

För att läka de sår denna upplevelse satt i mig bokade jag en biljett till Hultsfredsfestivalen, får hoppas på bättre utdelning där.

Några stycken norrmän, en studentkorridor och en gigantisk seriefigur är nyckelorden för en märklig lite läskig dröm jag hade.